Igår var vi ett antal tjejer bortbjudna på en liten "Glöggafton" hos [världens bästa] Josefine.
Vi hade jättetrevligt tillsammans, och vi serverades en massa olika snacks och plockmat. Allting var verkligen supergott. Det serverades pepparkakor (med våra intialer på, Ilyas fick också en egen - så gulligt!), en massa salta kex, ostar, marmelad, frukter och jättemånga olika nötter.
Och såklart glöggen. Jag drack nog faktiskt tre stycken koppar. Glögg har nog aldrig varit så gott förr?! Haha? ^_^ Men med trevligt sällskap är det ju mycket roligare att äta.

Vi tjejer diskuterade att det alltid är godare att äta hemma hos andra.
Varför är det så egentligen? Det kanske är för att man inte blir lika överraskad hemma, när man liksom ändå vet vad som kommer att serveras?

Dagen till ära hade jag ordnat ihop en liten "gå-bort-present" till Josefine. Vet att en del gillar inte det uttrycket, eftersom en del anser att det låter som om någon har dött.
Men vadå? Heter det inte gå-bort-present? Det har jag alltid hört folk säga. Och när man dör, då har man väl inte gått bort? När man går bort tycker jag att det låter som om man ska komma tillbaka sen? När någon har dött, så har den ju dött. Inte gått bort.
Nåja, nog om det!

Här är presenten:



Jag köpte ett litet växthus, en vit kruka och en mini-orkidée (dock ej äkta) i passande storlek. Slängde in en grön dekorationsboll och en vit sten med ordet "PUSS" på, ett typiskt uttryck som jag använder mig utav till de flesta runtomkring mig. Jag tyckte att presenten blev jättesöt!